lindelou

Jag visste inte vad jag skulle ha för titel då jag tänkte skriva lite alltmöjligt egentligen, men det fick bli "Medyk" då jag tänker mycket på honom. Red honom två ggr denna veckan, i onsdags och i torsdags.
Onsdags passet har jag ju skrivit om, då han var pigg och framåt och verkligen lyssnade till hjälperna.

Om onsdagspasset var en dröm så var torsdagspasset tvärtom, en mardröm. Medyk stod inne när jag kom så han kanske hade gått ett pass innan på dagen, jag vet inte riktigt. Men iallafall, det gick fruktansvärt, han tänkte mer bakåt än framåt! Allt var supersegt så jag tänkte inte alls kräva mycket av honom eftersom han gick så bra dagen innan, saken är ju dock den att jag inte kan/vill rida ut på honom själv då han blir väldigt nervös och stirrig och har tendeser att sticka tillbaka till stallet, så det fick ju bli en träning i paddocken. Tänkte ta lite galopp, bara något varv för han var så trött, började i vänster och det gick helt enkelt inte. Om ni läst min blogg innan så vet ni att Medyks sämsta sida är vänstern, och den är rejält mycket sämre än högern, han har svårt att gå ordentligt i vänstervarv och han har väldigt svårt att fatta vänstergalopp och den här gången var det inte möjligt helt enkelt. Jag struntade tillslut i det och provade höger istället, men då ville han inte det heller! Som för att jävlas med mig så fattade han en vänstergalopp på raksträckan, jag blev så frustrerad, arg och ledsen på samma gång, det kändes som om allt han lärt sig, allt VI lärt oss tillsammans bara försvunnit och vi var tillbaka på första passet då han inte ens ville gå förbi hörnen i paddocken. Jag blev såklart så besviken så jag började gråta och tänkte tillbaka på Malins erbjudande om att köpa honom av henne, för då skulle jag kunna lägga upp en annan planering för honom.  Som detta passet, han hade gått dagen innan rätt så rejält och var helt slut efter det och så hade han antagligen gått ett pass på morgonen på torsdagen innan jag red honom, inte undra på att han var trött! Hade jag vetat det innan så hade jag kanske bara promenerat med honom istället, om han vore min då vill säga.

Som sagt så tänker jag mycket på den där herren, Medyk en av de mest personliga hästar jag någonsin träffat! Jag bara älskar den hästen, även när det går så dåligt som i torsdags så kan jag inte annat än charmas av hans vänliga men ändå busiga uttryck i ögonen, hans små eller ibland stora ryck som han får när han går tillsammans med andra hästar. Jag blir så glad när jag tänker på hur han har förändrats. När han kom var han en buffel, när man ledde honom så bara drog han tills man var tvungen att släppa, han kunde gå rakt över en utan att tänka, han flyttade sig inte i spiltan när man bad honom, han lyfte inte hovarna när man bad honom och ibland när jag stod och borstade bakre delen av honom som benen och svansen så kunde han bara flytta sig så snabbt att man for in i spiltväggen, till slut fick jag nog av det så jag smällde till honom hårt och skällde ut honom, sa att så kan du väl för f*n inte göra, och sedan dess har han inte gjort det =P han gick knappt heller att tränsa, han bara satte upp huvudet så högt att jag inte kunde nå och sedan backade han ut ur spiltan. 
Första gången jag skulle ställa honom i spolspiltan så fick han panik gick rakt över både mig och Monika, och det tog ett tag innan han lugnade ned sig så pass att vi fick in bettet i munnen på honom.
Jag kan räkna upp otaliga gånger då jag har hämtat in honom från hagen eller släppt ut honom i hagen och han bara har dragit iväg med mig xD, har flugit som en vante efter honom i stallgångarna.
Eller som första lektionen jag red honom på, för Pia Sohl, han stack till de andra hästarna som var i andra sidan ridhuset, och pga hans dåliga balans så halkade han och snubblade han hela tiden, tillslut skenade han och det tog en del varv innan jag kunde vända honom in i väggen för att få stopp på honom då darrade både han och jag och Pia sa att jag inte borde rida den hästen så mycket för han kunde vara farlig när han gjorde så eftersom han inte gick att få stopp på. Några gånger senare fick Medyk och jag fint berömm av Pia, vi hade blivit bättre, Medyk lyssnade bättre och var inte riktigt lika stressad.
Han har ju blivit bättre i allt, han sticker inte längre i panik, han drar inte iväg med en när man leder honom, han gapar när jag kommer med bettet, han flyttar för minsta tryck och han lyfter mer eller mindre fint på hovarna när jag ber honom. Han kickar inte heller lika mycket i galoppen som han har gjort men det beror nog mest på att han orkar mer nu än förut.  

Denna lilla hästen har fångat mitt hjärta! Försvinn nu inte ifrån mig Medyk. Jag kan inte köpa dig nu, men du är bara 6 år gammal, vem vet vad som händer i framtiden, det finns ännu tid för oss, och vi har massor att lära oss tillsammans på Bokeslätt.