lindelou

Tillskillnad från gårdagens hoppning på Bokeslätt då jag var totalt överlycklig när jag hoppade ner från hästryggen så var ju inte dagens hoppning lika glädjerik.
Det var mest irritation (på mig själv då hästen faktiskt bara var glad), bitterhet, frustration och besvikelse.

Jag hoppade Torn xx, alltså ett fullblod, f. 1992 alltså snart 20 år gammal! Det kunde man inte tro om man såg honom idag!
Vi skulle först hoppa fram på ett litet räcke och det gick fint, jag kände hur han riktigt sög tag i hindret och sen fanns det ingen återvändo haha. Men sen skulle vi på volten uppe vid C hoppa två studs in, lägga en liten volt och hoppa två studs ut. Gick rätt så bra i höger varv, men när vi sen skulle komma samma i vänster varv det var då det började gå åt pipsvängen! Jag kunde helt enkelt inte svänga vänster :S när jag tog i vänster tygel så protesterade han och blev riktigt arg, han skulle minsann fortsätta rakt fram! Höll på att både krocka med väggen, rida in i Bettan och Lorenzo samt rida över Karolin, kände mig inte så tuff då inte. Fick jobba mycket med att kunna hålla honom på en liten volt i vänster varv. Tillslut klarade vi själva övningen men då fick jag inte stopp på honom förrän nere vid A, fick ta hjälp av väggen.
Ingen martingal hade han heller så ibland körde han upp huvudet så högt när jag tog i honom att jag inte hade något att hålla i alls! Han kom på något sätt undan bettets inverkan.
Sen skulle vi göra en övning där vi skulle hoppa tre hinder på rad med ett galoppsprång imellan, men mitten hindret stod lite till vänster om de andra hindrena så att vi var tvunga att komma på ytterkanten på första hindret för att kunna hoppa andra hindret, lite svårt att förklara. Men när jag kom i galopp så kunde jag ju inte styra in honom mot hinder nr två då han bara drog till höger hela tiden! Var denna gång ÄNNU närmre att rida rakt över Karolin och jag fick inte stopp på honom förrän längst ner i ridhuset med hjälp utav väggen.
Vi kom i trav en gång och då gick det ändå rätt så bra.

Men nu kommer det roliga! Han var ju som sagt superpigg, men han är ändå en nästan 20 år gammal lektionshäst så jag skrittade lite och ställde sedan honom lite i mitten, med halvlånga tyglar för att han skulle få vila lite, samt att jag skulle vara ur vägen för nästa som skulle hoppa. Anna är näste man att hoppa så hon travar förbi oss och fattar galopp lite snett bakom oss, och DÅ! Då tvärvänder Torn och tänker "Här ska det rejsas!" så han sätter en jäkla fart och sticker iväg efter Anna, jag hinner tänka "Oh shit nu sticker han, OK!" Så jag kortar tyglarna fort som fan, men precis när jag fipplar med tyglarna så hoppar han rakt upp i luften, antagligen en bockning m. bakutspark, och jag flyger all världens väg.
Det värsta är ändå att när jag hängde på hans hals så kände jag att jag kanske hade kunnat sitta kvar om han hade stått helt still, eller om jag på något sätt fått vikten till vänster och sedan hävt mig upp igen, men nej, typiskt nog så dräller jag RAKT ned i backen med en smäll, rakt på höften/ländryggen där jag precis har haft fruktansvärt ont. Och som om inte det vore nog så börjar jag storgråta för att jag är så besviken, ledsen och arg på mig själv, tänker att jag KUNDE ha suttit kvar, och då kändes allt tusen gånger värre!
Jag AVSKYR att gråta offentligt (vem gör inte det) och att inte ha någon kontroll över sina känslor. Jag kunde ju inte sluta heller utan jag gick bort och hoppade upp direkt igen och skrittade runt (PÅ KORTA TYGLAR) och fortsatte gråta uppsuttet, usch.

Vi hoppade lite till, men det kändes aldrig bättre utan han var likadan hela tiden, skillnaden var väl att jag kunde få stopp på honom och svänga honom nu, men han var så jäkla stark och het på hindrena så det var inte ens kul att hoppa. Scott må vara stark ibland när man hoppar, men aldrig så!

Sedan tänke jag trava av, men inte då, Torn han tänkte nog hoppa alla hinder vi red förbi och gick mer uppåt än framåt och laddade som tusan, så jag saktade av och tänkte skritta av på långa tyglar när alla andra också var klara. Men det gick inte heller, jag bara kände hur han laddade på varenda hinder han såg och det kändes precis som om han skulle explodera. Han trippade framåt, bakåt och i sidled, kastade med huvudet och var allmänt jävlig så jag pallade faktiskt inte sitta kvar på honom där, så jag hoppade av och ledde runt honom i ridhuset.

Besvikelsen var ENORM, är fortfande väldigt missnöjd och besviken men nu har jag lagt det lite bakom mig. Torn var pigg och glad och tyckte det var skitkul med hoppning, tycker det värsta är att jag inte kunde hantera det ordentligt :(