Hoppträning
Ja ikväll var det då dags för den första riktiga hoppträningen med Scott sen förra året.
Jag var helt sjukt nervös, stod uppe i cafeterian och darrade! Kände att jag nästan ville ställa in träningen ikväll, plus att lektionen innan var försenad med typ 20-30 minuter så fick jag ju vänta ännu längre och hinna bli ÄNNU mer nervös!
Jag gick ner och gjorde iordning Scott och myste lite med honom så att jag kunde glömma bort tiden.
Helt plötsligt var de klara där inne och det var dags för träning.
Jag kände redan när jag satt upp och skrittade fram att, det här känns bra! Vi travade, kändes fortfarande jättebra! Sedan lite galopp i bägge varven, kändes underbart! Vet inte vartifrån känslan kom, men allting fungerade liksom, det stämde.
Vi började sedan travhoppa ett litet kryss, och det fungerade jättebra det också! Travade över vatten-mattan, inga problem! Jag började slappna av och bli lungare och då blir ju även min ridning mycket bättre.
Ibörjan var jag så säker på att Scott skulle vara stark och pigg, så jag förberedde ju mig på det och efter första hindret i en liten slinga så satte jag direkt tillbaka honom som jag brukar få göra, men nu sa Bettan att jag var för stark. Är inte Scott stark så ska inte heller jag vara stark, mycket vettigt, så jag släppte efter på mitt hårda grepp och red an mot nästa hinder i slingan. Jag väntade ut Scott och vi hoppade resten av slingan SUPER. Det är otroligt skönt att känna att man kan hoppa Scott utan att man måste hålla tillbaka honom hårt innan varje hinder, han kan faktiskt sköta det själv ibland. Och det var otroligt skönt att kunna hålla så pass lite i honom och han lyssnade ändå tillbaka när jag sa åt honom.
Den sista lilla "banan" vi hoppade låg väl på runt 70-80 cm och det flöt på hur bra som helst! Scott vore ju inte Scott om han inte drog något så på sista linjen, en oxer och ett räcke (vattenmattan) så drog han rätt så mycket så det blev ju inte så snygga språng, men över kom vi iallafall :)
70-80 cm är kanske inte så mycket för de flesta, men för mig är det otroligt att kunna hoppa det med Scott lugnt och kontrollerat, den höjden räcker för att han, om man inte rider som man ska och lägger honom rätt på hindrena, ska stanna. Och idag stannade han inte någon gång :) Känns underbart!
Som Bettan sa "Nu har äntligen poletten trillat ner"
Skulle så gärna vilja ha lite bilder på när vi hoppar, för att se hur själva sprången ser ut.
Jag får väl ställa upp på P&J i sommar på gräsbanan så att jag blir fotad av Alex haha! =)
Jag var helt sjukt nervös, stod uppe i cafeterian och darrade! Kände att jag nästan ville ställa in träningen ikväll, plus att lektionen innan var försenad med typ 20-30 minuter så fick jag ju vänta ännu längre och hinna bli ÄNNU mer nervös!
Jag gick ner och gjorde iordning Scott och myste lite med honom så att jag kunde glömma bort tiden.
Helt plötsligt var de klara där inne och det var dags för träning.
Jag kände redan när jag satt upp och skrittade fram att, det här känns bra! Vi travade, kändes fortfarande jättebra! Sedan lite galopp i bägge varven, kändes underbart! Vet inte vartifrån känslan kom, men allting fungerade liksom, det stämde.
Vi började sedan travhoppa ett litet kryss, och det fungerade jättebra det också! Travade över vatten-mattan, inga problem! Jag började slappna av och bli lungare och då blir ju även min ridning mycket bättre.
Ibörjan var jag så säker på att Scott skulle vara stark och pigg, så jag förberedde ju mig på det och efter första hindret i en liten slinga så satte jag direkt tillbaka honom som jag brukar få göra, men nu sa Bettan att jag var för stark. Är inte Scott stark så ska inte heller jag vara stark, mycket vettigt, så jag släppte efter på mitt hårda grepp och red an mot nästa hinder i slingan. Jag väntade ut Scott och vi hoppade resten av slingan SUPER. Det är otroligt skönt att känna att man kan hoppa Scott utan att man måste hålla tillbaka honom hårt innan varje hinder, han kan faktiskt sköta det själv ibland. Och det var otroligt skönt att kunna hålla så pass lite i honom och han lyssnade ändå tillbaka när jag sa åt honom.
Den sista lilla "banan" vi hoppade låg väl på runt 70-80 cm och det flöt på hur bra som helst! Scott vore ju inte Scott om han inte drog något så på sista linjen, en oxer och ett räcke (vattenmattan) så drog han rätt så mycket så det blev ju inte så snygga språng, men över kom vi iallafall :)
70-80 cm är kanske inte så mycket för de flesta, men för mig är det otroligt att kunna hoppa det med Scott lugnt och kontrollerat, den höjden räcker för att han, om man inte rider som man ska och lägger honom rätt på hindrena, ska stanna. Och idag stannade han inte någon gång :) Känns underbart!
Som Bettan sa "Nu har äntligen poletten trillat ner"
Skulle så gärna vilja ha lite bilder på när vi hoppar, för att se hur själva sprången ser ut.
Jag får väl ställa upp på P&J i sommar på gräsbanan så att jag blir fotad av Alex haha! =)
Kommentarer
Postat av: anni
sv: Eller hur! Ja Ravelli är precis likadan. Gör jag fel så stannar han, och det är jag verkligen jätteglad över! Då får jag chansen att göra om det och förbättra min ridning, och så lär man sig mycket mer. Finns ju många hästar som alltid ställer upp i alla lägen och tar bom efter bom för att ryttaren tabbar sig, stor eloge till hästen! men jag tvivlar på att ryttaren lär sig nånting alls :/
Postat av: Maria Mattisson
Sv. Kanske inte, men jag känner mig så misslyckad när man ser hur andra rider dom bättre. Skit samma om de e ridskolehästar men privathästar, som jag har ridigt ganska mycket.. Det känns inte så roligt :S
Men va roligt att de gick bra på träningen :D
Trackback
